Startade rätt bra, kom upp och igång så jag kom iväg till sjukgymnasten, där slog allt tvärstopp. Ja jag har inte vilken sjukgymnast som helst, utan typ Sveriges bästa och när hon säger att hon inte kan arbeta med mig nu då är det så, hon anser inte att det är tillräckligt läkt så hon vill inte börja belasta mina armar så det frestar på bröst ryggen och det går inte att träna ryggen utan att frästa på länd kotan...
Så nu står jag här eller sitter, snarare ligger för det mesta, ingen vill hjälpa mig som det känns just nu. Ortopeden vill inte operera, det är inte tillräckligt dåligt även att dom kan medge att det är dåligt, sjukgymnasten anser inte att det är läge att börja träna än, utan jag behöver mera läkning och försäkrings kassan önskar nog att jag var ute i arbete och dom drar snart ner några procent till på sjuk penningen och det kommer ju inte märkas i en redan ansträngd ekonomi. Ja livet känns just nu allt annat än underbart.
Hoppas snart på att få sova ordentligt en hel natt också vilket var väldigt länge sedan.
Det jag allra helst skulle vilja är att kunna gå till jobbet, saknar det sociala så mycket, går inte att förklara med ord, bara sitter en stor hård klump i mig, vill ut och träffa folk, vill ut och jobba käna pengar och känna mig nyttig. För nu känner man sig bara värdelös, men vet också med mig att skulle jag börja jobba nu, ligger jag snart med bruten rygg och allt vad det skulle få för följder. försöker hålla mig lugn och tänka positivt, men det är svårt sådana här dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar