Nu har katterna fått mat, sitter kvar här ute en stund då jag trivs så fruktansvärt bra här ute. Hur sjukt är det inte? Att komma från stan en stund ut till det lugna och sköna här ute, trivs så mycket här ute att det nästan gör ont, står och väger på en våg om jag skulle kunna bo så här??? Det är ju en bil ut i skogen med andra ord en bit från alla bekvämligheter.
Skulle jag och My klara av att bo så här, vet inte vart det finns skola för henne och vet itne heller hur långt det är till barn för henne att leka med. Vist vi kommer ju att ha bli, har man barn så får man ju skjutsa på dom det vet jag ju, vet hur mycket min mor och far körde på mig och min syster när vi var mindre. Då bodde vi ändå i ett samhelle där vi hade våra kompisar rätt nära. Sen blir det ju att jag själv skulle flytta ännu längre från mina egna vänner.
Å andra sidan ska man ju inte ha allt runt hörnet, tror man blir lite lat av det.
Sen finns det ju minst en till som kan protestera, My´s pappa, det blir ju lite längre att åka då han ska hämta henne. Men det går nog att lösa med att jag om inte annat får köra och möta.
Det mest skrämmande är kanske att jag trivs nu, hur kommer det då att bli i sommar, när man kan gå ut hur som helst utan att någon ser än, skulle ju troligtvis inte trivas ett dugg..... eller snarare som en fisk i vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar