Vilken kväll.

Det har ju inte hänt allt för mycket under dagen, Hjälpte gubben att såga lite ved till brasan, sen har jag sökt min syster som var iväg till Ringarum och hade ingen mottagning på sin mobil. När hon väl kom hem for vi till Söderköping för att köpa mat, vi hade tänkt oss Thai mat men där var det stängt, så det fick bli Kina mat, 45 minuter s väntan var det på den maten och det var det inte värt kan jag säga, kommer inte att beställa därifrån någon mera gång, på tok för dyrt och inte särskilt gott.

Nu sitter jag här i soffan och har missat det tv program jag tänkt att se i kväll, allt på grund av den sega maten, Visserligen fruktansvärt mätt, skulle ha varit skönt med en kvälls promenad men inte i detta väder, det regnar små spik och blåser små snålt.

I morgon ska jag hämta min mamma sjuka dotter, det är jobbigare att han henne hos pappa en helg än att han henna hemma, hon kan ringa och smsa flertalet gånger varje kväll, inte för att prata om något särskilt, utan troligen bara kolla att jag finns här. Se hur vi kommer att göra kommande helger, känns som att hon kommer att vara hemma.

Funderar på min situation, allt känns så konstigt. Känns som att allt kommer över mig nu, allt man gått igenom om två sista åren, ja jag har ju faktiskt missat årsdagen, den 13 oktober för 2 år sedan fick jag reda på att jag hade 2 tumörer i min rygg, det var ingen ischias som jag hade.
Har nog under denna period accepterat att jag itne kan jobba för stunden men jag ska komma igång, det är i alla fall var jag trott hela tiden. Nu börjar tanken och känslan styra åt hur i hela friden ska jag kunna jobba med denna kropp?
Jag kan inte ens komma igång med lätt träning, jag klarar inte av mitt vardags liv, utan en massa
pausar, min vardag går ju helt och hållet ut på att ro dagen i land, klara av att hålla hemmet skapligt städat, få fram ätlig mat och se till att det finns rena kläder. Sen finns det ju alltid saker man behöver göra utanför hemmet också. Hur ska jag nu då klara av att addera ett arbete till det???
Vill så mycket! men frågan är hur mycket man klarar av?
Tror vi låter framtiden sia om det.