Vissa förmiddagar är rätt bra, sen kryper det onda fram mera och mera. Jag sitter och gör mina kryptiska konstiga rörelser. Folk runt om kring tror nog att man har ticks. Men vad ska man göra, det känns ju lite bättre i någon sekund eller två.
Se vad man kan göra på sjukan i morgon, nya tabletter misstänker jag. Jihu, jag som älskar att knapra och bli ding i huvudet.
Ska till smärtenheten på vin. Har tjatat till mig det så ortopeden säger att det inte är några nya förändringar men jag har ondare och ondare, något är ju fel, eller så är det bara mitt huvud och det förvånar mig ju inte.
Det som nästan är jobbigast är att allt är så fruktansvärt jobbigt när man får så här ont, det är jobbigt att vara ensam, det är jobbigt att vara med folk, men kul. Det är jobbigt att vara hemma, jobbigt att inte vara hemma i sitt, allt är ju enklare hemma på något vis, men när man inte orkar se alt som skulle behöva göras, lister som ligger i en hög bakom soffan, tapeter som saknas. skåp som ska flyttas. Inget av detta kan jag göra själv, måste ju ha hjälpt till allt jag gör, är det inte mor som hjälper mig så är det min dotter.
Ska det vara så???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar