Gör ingenting, men får ont och energin tar slut fortare än man kan tänka sig. Man gör lite saker, energin räcker inte till. Man gör massvis för att man ligger efter, finns inte ork överhuvud taget, men man tvingar sig.
Jag som tänkt att jag ska kunna börja jobba någon gång framöver, som det är i dag finns det inte krafter till att klara vardagen på ett vettigt sätt. Hoppas värkligen att framtiden blir betydligt bättre.
Strävar på framåt, huvudet uppåt fötterna nedåt och den ena foten före den andra. Bara att hålla takten, jag lovar det fungerar en stund.
För var dag som går inser jag att jag inte är tjugo år längre, men vad då det finns ju fasen 80 åringar som är mera effektiv än jag.
En dag i taget så ska nog allt bli bra/bättre. Ser fram emot sommaren, värmen och lugnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar